Detta är en gammal version av vår hemsida, klicka här för att komma till den nya.

Filosofspexets historia i sammandrag

Filosofspexets historia börjar 1914, då stadens första originalspex sattes upp. Det hette "Slaget vid Svoldern eller Den farliga åldern eller Han syntes aldrig mer", och var fyllt av anspelningar på tidens politiska och kulturella begivenheter. Namnet Filosofspexet fanns inte på den tiden, det existerade ju inga andra göteborgsspex som man kunde förväxlas med, och organisationen var lös eller obefintlig. Den informella atmosfär som rådde illustreras ganska väl av uppgifterna i en recension av "Slaget vid Svoldern", där man kan läsa att publiken fick vänta både länge och väl innan ridån gick upp. Skådespelarna satt nämligen på en krog, och tyckte att det var trevligare där än på scenen.

Denna informella stil rådde under vad man kan kalla för spexets första epok, 1914-1949. Man satte upp flera spex om året, till exempel vid Lucia och Valborg och vid recentiorsskändningar (den tidens nollningar), men de var korta och av en ganska enkel karaktär. Trots detta finns några riktiga guldkorn bland de bevarade manuskripten i Göteborgs Landsarkiv; ett exempel är "Robert och Signe", ett till synes seriöst upplagt drama där allting går fel. Andra alster, som "Hertigen av Mecklenburgs kraschan", anspelar så mycket på sin tids studentvärld att de är fullständigt obegripliga idag. Nämnas bör också Torsten Brodins "Det trojanska kriget", ett ambitiöst upplagt spex som blev smått berömt och sattes upp flera gånger under den senare delen av epoken.

Under femtiotalet låg spexandet nere, med undantag för en isolerad produktion som handlade om Gustav II Adolf, men 1964 var det dags igen. En ny generation spexare satte då upp "van Tomen", som liksom "Det trojanska kriget" skulle bli föremål för nyuppsättning. Nu kom namnet Filosofspexet, liksom en (mer eller mindre) fast organisation och långa, genomarbetade spex som kostat de inblandade blod, svett och nattsömn. Från denna andra epok (1964-1970) kommer spex som det mytologiska "Odysseus", sagoangreppet "Rödvit", berättelsen om den amoraliske förlorade sonen "Morgan" och "Svanslös", som faktiskt sågs av Pelle Svanslös skapare Gösta Knutsson himself.

Det blev fult med icke-politiska studentrörelser, och andra epoken gick i graven. På åttiotalet rådde mer gynnsamma förhållanden, och nya studenter försökte skriva nya spex, men man var inte så nöjd med resultaten. Idé efter idé förkastades, och 1987 bestämde man sig för att göra en nyuppsättning av ovan nämnda "Rödvit". Detta avlöpte väl, och två år senare kom det nyskrivna "Frank Ensten". Tredje epoken (1987 och framåt) hade därmed inletts.

I skrivande stund har den tredje epoken varat i femton år. De spex som producerats har ofta haft ett litterärt tema, som musikalparodin "Möss", det shakespeariska "Amleth med H på slutet", deckaren "Earl Greys testamente" och disneyattacken "Walt Dizzy", men produktioner med det mer traditionella historiska temat har också kunnat beskådas. Exempel på detta är berättelserna om Bellman i, ja just det, "Bellman", kung Salomo i "940 BC" och Karl XIV Johans drottning i "Desideria". Ytterligare en nyuppsättning har hunnits med, nämligen av "Morgan" från epok två. På senare år har man också haft en relativt omfattande gyckelverksamhet, och farit land och rike runt för att spela sketcher, sjunga sånger och få folk att betala för detta.

Sammanfattningsvis kan väl sägas att den innevarande epoken redan är mer än dubbelt så lång som den föregående, men inte ens hälften så lång som den första. Filosofspexet visar dock inga tecken på att sakta ner. Nya friska spexare tillkommer hela tiden, och en dag kanske den första epokens längdrekord hamnar i farozonen. Den som spexar får se.

STEFAN HÖGBERG

En komplett lista över alla spex vi satt upp finner du här.

copyright © Filosofspexet 2001-2010 |